Välj en sida

Vad kan man förvänta sig av ett klassiker år?

En svensk klassiker. Bilden har jag lånat från Team Sportia.

En svensk klassiker. Bilden har jag lånat från Team Sportia.

Vad kan en helt vanlig kvinna, utan vidare träningsbakgrund och tävlingserfarenhet förvänta sig av En svensk klassiker? Som ni vet gjorde jag comeback efter vurpan och började träna på riktigt i december. Här är en berättelse från min verklighet under klassikeråret:

1. Vasaloppet skidor 90 km Sälen-Mora, 2 mars. Tufft från start till mål. Stressigt för att klara reptiderna och osäkert hela vägen till sista repet passerades i Eldris 9 km före mål. Skidteknik och styrka är A och O. Jag hade varken det ena eller andra och med 54 km skidåkning i benen fick det bära eller brista.

2. Vätternrundan cykling 300 km med start och mål i Motala, 13 juni. Det är lång väg runt sjön! Jag hade cyklat 754 km i april och maj, och jag visste att jag kunde ta mig runt om jag fick trampa på i min egen takt. Tampades ändå gamla hjärnspöken och var orolig för trängsel, plötsliga inbromsningar, skarpa kurvor och regnvatten på vägen.

3. Vansbrosimningen 3 km i älv, 3 juli. Simmade i havet hemmavid och provade både crawl och bröstsim. Bestämde mig för det senare. Kändes tryggast. Olustig känsla att inte kunna bottna. Fick migränattacker efter träningspassen men lyckades totalt samla ihop 9 km simning. Var rejält nedstämd och orolig för nacken inför loppet.

4. Lidingöloppet 30 km terränglöpning, 26 september. Träningsprogrammet gav klipp i steget. Tempo, intervall och distans på ”repeat”. Jag var taggad! Tre veckor före start tog det stopp. Kroppen strejkade. Goda råd var dyra. Naprapater, osteopater och massörer knådade mig mest varje dag. Stod i startfållan med fickan full av alvedon och migränmedicin.

Så vilket var ”värst” för mig? Vätternrundan. Att brottas med hjärnspöken både före och under loppet var tuffast av allt. Borde nog tagit hjälp av en mental coach inför cyklingen.

Men ändå… träningen, loppen och upplevelsen går verkligen inte av för hackor. Det är lätt att bli euforisk när man flyttar gränser och klarar det ”omöjliga”. Det vet alla som har sprungit sin första kilometer eller cyklat sitt första lopp. Klassiker-loppen är välsmorda maskinerier och som deltagare blir man bortskämd med hur bra allting fungerar. Lyxigt!

Nu har jag fått min revansch!

Glad, lättad och stolt över att ha klarat klassikern.

Glad, lättad och stolt över att ha klarat klassikern.

Förra året skulle jag, som aldrig suttit på en landsvägscykel, cykla hela vägen från Göteborg till Paris för att samla in pengar till Barncancerfonden. Jag tränade som aldrig förr och forcerade mentala spärrar under hela det året.

Sen hände det som inte fick hända. Nära den franska gränsen sladdade jag med cykeln och föll så olyckligt att det inte gick att fortsätta. Trots att det var en olycka (som kunde hänt vem som helst) så kändes det som ett personligt misslyckande.

Utmaningen med En svensk klassiker har för mig varit ett sätt att komma tillbaka för min egen del. För efter ett år av träning och utmaning så kan jag nu stolt säga att jag har klarat klassikerns alla fyra grenar! Imorgon tänkte jag berätta om vad som var värst men kan ni kanske gissa redan nu?

Väck inspirationen och hitta din stil hos andra

diane-sawyer-6

Igår hade jag valt ut plagg som jag gillar extra mycket just nu. Jag försöker ständigt och jämt hålla utkik efter kläder som jag gillar. Inte för att shoppa allt utan snarare för att hålla inspirationen bubblande för annars sinar den tror jag.

När det gäller min egen stil så försöker jag hela tiden hålla koll på snygga kvinnor i min närhet – kändisar, rollfigurer i filmer, kvinnor på stan eller väninnor.

diane-sawyer-1

Jag plockar delar från lite olika håll och när det gäller håret så har jag tidigare skrivit om det HÄR.

diane-sawyer-5

En kvinna som jag sneglar på ofta och som jag tycker är så tjusig är Diane Sawyer. Kvinnan är 70 år men jag kan inget annat än älska hennes jobbstil.

Finns det någon där ute vars stil du skulle vilja ha?

Citat som motiverar

"Gå så långt du kan och sedan tar du ett steg till"

”Gå så långt du kan och sedan tar du ett steg till”

Idag är det Lidingöloppet och min sista del i En svensk klassiker. Jag vill så gärna klara det här krävande 30 kilometersloppet. Spenderade hela gårdagen med att hitta inspirerande citat för att ha något mantra i huvudet när det är som tuffast. Hittade de här två som känns som jag. Håll tummarna för mig idag, klockan 14:00 startar jag.

Spring, hjärtat, spring! Ja, man får ju vara lite snäll mot sig själv och vara sin egen hejarklack.

Spring, hjärtat, spring! Ja, man får ju vara lite snäll mot sig själv och vara sin egen hejarklack.

Pin It on Pinterest